Some thoughts
 
Alltså wow. Jag måste bara få skriva av mig. Det här med utbyte har fått mig så ur balans. Det är helt galet. Jag har pendlat mellan att älska allt och stortrivas med att bara vilja ligga i fosterställning och deppa. Förstå mig rätt, jag är så otroligt glad för allt jag har i mitt liv och det är verkligen superhäftigt att ha fått möjligheten att flytta till andra sidan jorden och samtidigt studera på det fjärde bästa tekniska universitetet i världen och ha möjligheten att ta en weekend till Bali eller Thailand. Är verkligen så tacksam för så otroligt mycket, så som att jag har massor av fina vänner och familj hemma i Sverige, samtidigt som min pojkvän faktiskt till och med kom in på samma universitet som mig och följde med mig hit till Singapore. 
 
MEN samtidigt är det så sjukt mycket att ta in. Det är främmande dofter och smaker, en annan valuta så man måste räkna i huvudet varenda gång man handlar, en helt annan skola där man inte hittar salar, man har ingen av sina närmsta vänner i sin klass, man känner inga människor och man bor i kollektiv när man varit van vid att ha sin egen lägenhet. Man tvingas ut ur sin comfortzone varenda dag genom att socialisera sig med helt främmande människor och att pröva mat som man inte ens förstår vad det är. Eller att kurssystemet på skolan enligt mig är kaos (det kallas till och med star wars lol för att alla krigar om alla kurser) och jag vill bara att det ska vara klart och att jag ska få alla kurser som jag vill. Vissa dagar har jag bara velat fara hem till Sverige, andra dagar älskar älskar jag att vara här! 
 
Sakta men säkert börjar det dock kännas som att man börjar bli hemmastadd här och jag tror att jag kommer få igen så otroligt mycket efter denna termin. Nu låter det verkligen som att jag bara gnäller, men kände bara att jag var tvungen att dela med mig lite av detta då det är lätt att sociala medier framställer allt som underbart lite för ofta enligt mig. Jag antar att det är hjärnan som hänger efter lite i alla nya förändringar. Så mycket som är så annorlunda, bara en sådan sak som att här är det sommar, och innan jag for var det liksom -12 grader och jag åkte skidor. 
 
Ni som varit på utbyte som läser denna blogg, ni får mer än gärna dela med er av era erfarenheter med utbyte. ♥
 
 
Ida Jansson

Klart det är en stor omställning för dig. Ge det tid och tillåt dig att känna alla känslor. Stor kram

Svar: Tack snälla! :) kram
evelineinabox.blogg.se

Anonym

Ni kommer att lära er mycket, få minnen, erfarenheter och kanske vänner för livet.
Försök att njuta av tillvaron, fortare än vad du tror är ni tillbaka i Sverige igen och jag lovar att ni kommer att längta tillbaka då.
Hälsa Jonas.
Kram Yvonne

Jennifer

Självklart en stor omställning men tänk vilken erfarenhet du får som inte många andra ens har chansen till :)

Svar: Det är sant! tusen tack för peppen! :)
evelineinabox.blogg.se

Ida Lindborg ♡

ååh så häftigt!

Madde

Jag upplevde samma sak när jag åkte till Singapore. Utöver alla nya intryck var jag väldigt trött. Hade oturen att vara förkyld på vägen ner och den förkyldningen höll i sig i 2 veckor pga all aircon. Jag kände ingen när jag åkte ner utan hade 1 till person från kth som åkte, men han skulle inte bo på samma ställe som mig. 90% av tiden pratade jag engelska pga det. Det fanns ibgen självklar person att äta alla måltider med, och att navigera helt själv och sitta helt själv i matsalen var jättejobbigt. Jag upplevde det svårt att hitta mat och frukost jag kunde äta. Hade inte tillgång tillkylskåp så jag fick vänja mig med att äta dumplings till frukost. Jag kunde på kvällarna längta hem och fundera på varför jag behövde göra en så stor förändring i mitt liv. Den oron släppte inom en månad då jag hittade riktigt bra vänner och skapade rutiner. Nu i efterhand minns jag knappt de jobbiga stunderna från utbytet. De hade inte så stort inflytande över min upplevelse i jämförelse med alla bra minnen och upplevelser! Där och då kändes det överväldigande. Men när det släppte var det som om känslorna aldrig funnits där från första början. Det du känner nu är helt normalt! Jag tror man inte hör om att det är tufft med omställningen i början för att folk förtränger de känslorna när de får uppleva alla äventyr. Den glädjen är mycket större än hemlängtan som fanns i början. Du kommer att ha det fett! Och du kommer att växa som person efter utbytet! Kram

Svar: Åh tack för din berättelse! och tack för peppen Madde! <3 du är grym!
evelineinabox.blogg.se

Josefine

Förstår ändå hur du menar.. Underbart och superhäftigt samtidigt som det också känns så främmande, det är ju en stor omställning. Men som du säger så blir det nog bättre efter ett tag när man kommit in i det och gett det lite mer tid. Spännande att följa!:)

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress